Elsa

Nya ägaren Linn berättar:
Jag bara måste skriva om Elsa som jag och min sambo hämtade hos i januari 2011. Hon var en väldigt, väldigt rädd katt (vi fick inte klappa henne när vi besökte henne) och Djurskyddet sa till oss att om vi skulle ta henne skulle vi vara beredda på att inte se något av henne de första månaderna. Hon var väldigt rädd och ville knappt komma fram och äta mat, men efter några dagar så kunde hon lämna sin plats under sängen (det första hon gjorde vara att springa in under sängen och där låg två stora kuddar som nu har blivit hennes) men då åt hon enbart mat och sen gick hon in  under sängen igen.

Men efter en-två veckor började hon bli mer nyfiken på oss och började söka sig till oss, hon började med att slicka på våra händer och efter ett tag fick jag börja klappa henne. Det har tagit längre tid för henne att låta min sambo
att klappa henne, vet inte om hon är rädd för män eller vad det är som gör
att hon har svårare för honom. Men det tog inte så lång tid innan hon
började ta för sig i lägenheten.

Nu är hon inte samma katt längre, hon är inte lika rädd (förutom när det ringer på dörren och när dammsugaren åker fram) hon låter till och med gäster som hon inte har träffat förr få klappa henne, snacka om framsteg! Dock får vi inte lyfta henne, hon vill verkligen inte ligga i knät eller ha den typen av kontakt med oss. Men hon kan ligga intill oss bara inte på oss. Hon ligger fortfarande under sängen och sover, men hon kommer alltid fram när någon lägger sig i sängen eller sätter sig i soffan, ibland hinner hon alltid först till soffan för att hon vill bli kliad.

När jag ville skaffa katt så funderade vi på att ta en kattunge eller en
katt från er, jag ångrar verkligen inte att vi valde en katt från djurskyddet. Det har verkligen varit en resa att se hur en katt som har levt i dåliga förhållanden blir bättre och bättre. Se hennes framsteg är så
roligt, men vi funderar alltid på hur hennes liv var innan hon kom till
oss.