Frida

Nya matte berättar

Hösten 2007 kontaktade jag Djurskyddet för att höra mig för om det fanns någon liten katt som ville komma och bo hos mig och min då 10-åriga honkatt. Ganska snart efter att jag mailat ringde Djurskyddet upp mig och berättade om en liten kattflicka som behövde få komma till ett hem med kattvana och utan barn. Hon lät perfekt och en tid bokades in för att hälsa på lilla Frida i hennes jourhem.

I oktober åkte jag så för att träffa henne. Hon var så otroligt liten att jag undrade om hon fortfarande var kattunge. Dock fick jag veta att hon var uppskattningsvis 1 år och redan hunnit ha en kull ungar. Jag frågade inte så mycket om vad som hänt henne innan hon kom till Djurskyddet men förstod av det som berättades att hon varit en s.k sommarkatt och hade fångats in i ett sommarstugeområde där hon på något vis lyckats hålla sig själv vid liv. När jag hälsade på henne var hon något avvaktande, man fick vara försiktig med händerna då hon inte riktigt hade koll på hur hårt hon bet, och man fick inte göra för hastiga rörelser när man skulle klappa henne. Det gjorde inte mig något – jag blev förälskad så fort jag såg henne.

Den 18 oktober 2007 flyttade så denna lilla tös in hos mig. Jag hade väntat mig att hon skulle vara skygg de första dagarna men Frida satte tonen i samma stund buren öppnades. Ut sprang hon och gick raka vägen till klätterträdet i lägenheten. Det har sedan blivit hennes borg och man får helt enkelt vara försiktig att klappa henne där då klapp i trädet betyder lek. I övrigt är hon en otroligt kelig katt som nog helst skulle vilja sitta fastvuxen i mig. Bitandet och skyggheten ser man inte längre ett spår av. Den största risken nu är att bli kvävd av kattkramar och kärlek då hon helst spenderar sina dagar över min axel och nätterna hopkurad i mitt armveck med huvudet på min arm.

Ibland undrar jag vad hon fått gå igenom innan hon kom till Djurskyddet. Men oftast är jag glad att jag inte vet allt eftersom jag mest troligt skulle börja gråta. Oavsett vilket så är jag otroligt tacksam för att Djurskyddet tog hand om den lilla katt och att hon sedan fick komma till mig. Hon är idag fem år men är lika liten som när jag fick henne (hon har dock fyllt ut sig en aning på bredden dock). De flesta som träffar henne tror fortfarande att hon är en kattunge och med sin keliga och underbara personlighet charmar hon alla som kliver över tröskeln. Tyvärr upptäckte vi för ca två år sedan att hon har kronisk njursvikt och hon får därför inte äta något annat än specialfoder resten av sitt liv… vilket inte alltid är populärt då hon fullkomligt avgudar tonfisk! En liten tröst är dock att hennes kattvän, 14-åriga Vinnie, också får nöja sig med specialfodret.