Katten Jansson

Här kommer en berättelse från matte Caroline!:
”När jag och min sambo, Andreas, var först och kollade på Jansson så var han mycket blyg, ville knappt komma fram och hälsa, men med lite mutning av godis så gick det bara bra. Han var en väldigt liten katt och revbenen kändes när man höll i honom. Men vi blev genast förälskade i denna fina varelse så vi bestämde oss för att köpa honom.

När jag var och hämtade honom så kändes det bara bra men var lite nervös över vad vår andra katt, Peanut skulle säga om en ny kille i huset. Men det gick bara bra och redan efter 45min så började dom leka med varandra och det kändes otroligt skönt både för mig, Andreas och Peanut. Till en början låg Jansson mest under badkaret och reagerade på allt och man märkte extra noga att han blev lite mer rädd när någon gick i trappen då den knakar en del och än idag så kan han reagera på det men inte alls lika mycket.

Efter ca en vecka så var han som vilken katt som helst, väldigt mysig och go med mig och Andreas men han reagerade på nya människor. Idag om det kommer vänner hit så kommer han gärna fram och myser med dom men är det nya människor så håller han gärna ett avstånd för att se vem personen är, men kan efter ett tag komma fram och hälsa.

Jansson bor idag tillsammans med mig, Andreas, vår andra katt Peanut och våra två kaniner, Rasmus och Roffe i en större 3:a i Sävar, utanför Umeå. Vi åker ut på helgerna till Andreas stuga och vi är där så mycket som möjligt under sommarhalvåret. Då bor vi, tillsammans med Andreas familj och fem andra katter, vilket fungerar väldigt bra.

Vi är väldigt rädda och måna om våra djur så det har byggts en inhägnad till katterna på ca 150kvm med en del klättmöjligheter och en del gångar under jorden. Väldigt uppskattad av alla katter! Detta är mitt och Andreas bästa beslut någonsin. Redan från första dagen när vi träffade han så kändes det bara så rätt, han skulle bli vår! Nu skulle jag aldrig, någonsin kunna vara utan denna söta varelse. Han är vårt allt!”